Efter uttagningen så fick jag väldigt mycket inspiration till att träna på olika saker, och speciellt med Harald. Jag insåg hur mycket mer det är han behöver kunna än det har redan kan, trots att jag tycker att han faktiskt kan rätt mycket.
När vi däremot kommer på tävling så kommer det en stress som jag inte kommer åt. Han tittar på mig mellan varje hinder, skäller och bits om jag är långsam. Han tjuvstartar, skäller som en galning och hoppar sina running. Jag måste alltså träna på att vi båda två har en annan sinnestämmning på tävling, men också kunna fokusera trots att det finns en stress.
Enkla saker som vi har tränat på är att Harald tex får träna sist av mina hundar, han bygger då upp en stress liknande den på tävling. De gångerna han tränar på att träna sist utav hundarna tränar jag just på att hantera stressen, då kan jag helt plötsligt inte börja träna starter för då är det som gjort att misslyckats. Jag vet, eftersom det var precis så jag började, och Harald bara reste sig och reste sig. Efter det ställde jag frågan, VAD ÄR DET EGENTLIGEN JAG TRÄNAR? När jag tränar på att hantera stressen tränar vi egentligen saker som jag vet att han kan, börjar med att tex skicka in honom i en tunnel och kör en kortare kombination med mycket belöning. Jag har även haft han lagom långt bort vid sidan av planen, på tävlingar eller när andra tränat och belönat passitiviteten, något som jag borde lagt fokus på myket tidigare men som helt plötsligt inte prioriteras.
Starterna har jag tränat inne först, sen ute, och nu har vi kommit till de stadie när jag kan träna starter trots att Harald är sista hund som tränar. Jag hade även äran att vara föråkare när Jocke dömde hoppklass 2 i Gävle i tisdags. Harald satt då som ett ljust i båda starterna, och jag hade han vid sidan om banan och tränade på att bara vara. Så duktig, och det är så kul när träningen ger resultat. Det ska bli spännande att se hur han beter sig på helgens tävling.
Ibland måste man nog bara stanna upp och fundera på vad det är man egentligen tränar.
Jockes banor från i tisdags hittar ni under fliken banor.
När vi däremot kommer på tävling så kommer det en stress som jag inte kommer åt. Han tittar på mig mellan varje hinder, skäller och bits om jag är långsam. Han tjuvstartar, skäller som en galning och hoppar sina running. Jag måste alltså träna på att vi båda två har en annan sinnestämmning på tävling, men också kunna fokusera trots att det finns en stress.
Enkla saker som vi har tränat på är att Harald tex får träna sist av mina hundar, han bygger då upp en stress liknande den på tävling. De gångerna han tränar på att träna sist utav hundarna tränar jag just på att hantera stressen, då kan jag helt plötsligt inte börja träna starter för då är det som gjort att misslyckats. Jag vet, eftersom det var precis så jag började, och Harald bara reste sig och reste sig. Efter det ställde jag frågan, VAD ÄR DET EGENTLIGEN JAG TRÄNAR? När jag tränar på att hantera stressen tränar vi egentligen saker som jag vet att han kan, börjar med att tex skicka in honom i en tunnel och kör en kortare kombination med mycket belöning. Jag har även haft han lagom långt bort vid sidan av planen, på tävlingar eller när andra tränat och belönat passitiviteten, något som jag borde lagt fokus på myket tidigare men som helt plötsligt inte prioriteras.
Starterna har jag tränat inne först, sen ute, och nu har vi kommit till de stadie när jag kan träna starter trots att Harald är sista hund som tränar. Jag hade även äran att vara föråkare när Jocke dömde hoppklass 2 i Gävle i tisdags. Harald satt då som ett ljust i båda starterna, och jag hade han vid sidan om banan och tränade på att bara vara. Så duktig, och det är så kul när träningen ger resultat. Det ska bli spännande att se hur han beter sig på helgens tävling.
Ibland måste man nog bara stanna upp och fundera på vad det är man egentligen tränar.
Jockes banor från i tisdags hittar ni under fliken banor.