Många har viljan att vinna, men få ha viljan att förbereda sig.
Förra helgen var det landslagsuttagning. Jag och Liam startade vår uttagning som vi alltid gör med en disk, jag förstår inte varför det ska vara så svårt att sätta första loppet på en uttagning. Vi fortsatte med en disk, och därefter 3 nollade lopp på rad i agilityklass. Sen kom helt plötsligt problemet på söndag morgon att jag och Liam måste ha ett hoppresultat för att få räkna våra poäng. Jag förstår ju regeln att man måste ha agilityresultat, men det ofta man har en hund som är dålig i hoppklass liksom. Vi hade även äran att starta som nummer 1 första klassen på söndagen. Vi gjorde en stabil nolla, kanske inte det bästa loppet men stabilt hela vägen. Och så stod det också klart att jag och Liam får åka till Frankrike och tävla EO samt till Norge och tävla Nordiska mästerskapen. Detta året var uttagningen bara en helg och det är bara att gilla läget. Men tanken med detta inlägg var egentligen inte att skriva om min uttagning, utan att skriva om min uppladdning inför den.
För det första har jag gått ner ca 6 kg, och är väldigt stark rent fysiskt, hejja mig! Liam har simmat och styrkevibbat och veckan innan gör vi egentligen inte så mycket, vi tränar typ ett agilitypass ganska enkelt för att få upp självförtroende. Sedan gör vi också det Liam tycker så himla mycket om och som han är så himla bra på, vi spårar nämligen. Men såklart, är man viltspårchampion så är man liksom, klart han är bra=) Att spåra är något jag märker höjjer Liams självförtroende, samt att jag tycker att det är viktigt att man har en bra relation med sin hund och göra något helt annat tillsammans, inte bara träna agility. Jag bestämde mig tidigt för att det inte ska vara något hoppat kontaktfält detta året. Jag har varit noga på alla tävlingar, ibland belönat Liam med leksak men också belönat honom med att få springa vidare men ändå varit noga. På uttagningen var jag aldrig orolig över att han inte skulle ta dom, men man känner att han hela tiden testar hur mycket han måste stanna kvar på kontaktfältet, därför kändes det givet på dagens tävling att ta om och ”korrigera” kontaktfältet. Han fick göra om det, stå kvar tills jag sa okej och sedan springa hela banan. Nu laddar vi för en leeeeedig ”hemma”helg.
Förra helgen var det landslagsuttagning. Jag och Liam startade vår uttagning som vi alltid gör med en disk, jag förstår inte varför det ska vara så svårt att sätta första loppet på en uttagning. Vi fortsatte med en disk, och därefter 3 nollade lopp på rad i agilityklass. Sen kom helt plötsligt problemet på söndag morgon att jag och Liam måste ha ett hoppresultat för att få räkna våra poäng. Jag förstår ju regeln att man måste ha agilityresultat, men det ofta man har en hund som är dålig i hoppklass liksom. Vi hade även äran att starta som nummer 1 första klassen på söndagen. Vi gjorde en stabil nolla, kanske inte det bästa loppet men stabilt hela vägen. Och så stod det också klart att jag och Liam får åka till Frankrike och tävla EO samt till Norge och tävla Nordiska mästerskapen. Detta året var uttagningen bara en helg och det är bara att gilla läget. Men tanken med detta inlägg var egentligen inte att skriva om min uttagning, utan att skriva om min uppladdning inför den.
För det första har jag gått ner ca 6 kg, och är väldigt stark rent fysiskt, hejja mig! Liam har simmat och styrkevibbat och veckan innan gör vi egentligen inte så mycket, vi tränar typ ett agilitypass ganska enkelt för att få upp självförtroende. Sedan gör vi också det Liam tycker så himla mycket om och som han är så himla bra på, vi spårar nämligen. Men såklart, är man viltspårchampion så är man liksom, klart han är bra=) Att spåra är något jag märker höjjer Liams självförtroende, samt att jag tycker att det är viktigt att man har en bra relation med sin hund och göra något helt annat tillsammans, inte bara träna agility. Jag bestämde mig tidigt för att det inte ska vara något hoppat kontaktfält detta året. Jag har varit noga på alla tävlingar, ibland belönat Liam med leksak men också belönat honom med att få springa vidare men ändå varit noga. På uttagningen var jag aldrig orolig över att han inte skulle ta dom, men man känner att han hela tiden testar hur mycket han måste stanna kvar på kontaktfältet, därför kändes det givet på dagens tävling att ta om och ”korrigera” kontaktfältet. Han fick göra om det, stå kvar tills jag sa okej och sedan springa hela banan. Nu laddar vi för en leeeeedig ”hemma”helg.