I slutet av Oktober när Bollnäs hade KM och Harald slog på stort och spöade både pappa, storebror och resten av alla de andra hundarna i respektive storlek, såg jag när jag gick av honom att han ”hopphaltade” lite. Det var inte speciellt markant men jag fick genast en dålig känsla. Jag kände igen ”haltningen” ifrån Kompeace som fick sheltiehäl eller slipped tendon som det så fint heter. Jag kontaktade veterinär här i Bollnäs, som skickade remiss till Ortopeden. Det är ju inte bara sådär att få en tid hos ortopeden utan väntetiden var ca 1 vecka, när Harald var där var dom inte riktigt helt säkra direkt att det var detta, utan det fick kallas dit ytterligare experter för att konstatera att det var det han fått.
Jag vill också passa på att berätta att jag först bestämde mig för att bli remitterad till Falu djursjukhus, men efter deras otroligt otrevliga benmötande i telefon, från alla olika håll, så bestämde jag mig att jag faktiskt inte ens ville att de skulle ta i Harald. Och absolut inte operera honom med den attityden. Jag valde att bli remitterad till Gunillakliniken i Djursås. Där det var helt tvärtom, fantastisk personal, en ortoped som jag vet att Lasse (som opererade Kompeace) hade koll på och som Gudrun ( Bollnäs absolut bästa veterinär) rekommenderade starkt. Tyvärr var det ca 3 veckors väntetid, men efter en vecka började Harald även halta till och skrika så jag ringde då och berättade att det hade blivit värre och vi fick då komma tidigare. Jag mådde så dåligt hela dagen då operationen ägde rum och inte mindre när jag såg lilleman med gips och tratt.
Sedan började funderingarna på Rehab. Jag har inte så bra koll på hundfysioterapeuter här i närheten och det funkar inte att åka till Gävle ( som räknas som nära här) att åka 1 timme för att gå i treadmil 3 minuter för att sen åka 1 timme hem igen. Jag ville också gärna att Lasse (som jag känner stor tillit till) skulle följa upp Haralds operation. Tillsammans med mamma bestämde vi helt enkelt att Harald skulle få flytta hem till mamma och sköta all rehabilitering i Falkenberg och hos BÄSTA Lena på Halmstad Hundrehab. Tillsammans har vi alla haft en plan, Harald har haft minst 1 besök i veckan i 10 veckor där, och fått övningar vecka från vecka för att utveckla sin träning och styrka. Harald har alltså bott hos min mamma ca 17 veckor och jag vet att det varit många som undrat varför han inte varit med på bilder oh uppdateringar innan jul och vid den tidpunkten, så här är alltså svaret.
Som ni förstår så ligger ju inte det största jobbet hos de super proffsiga människor som Harald omringats av, utan det är min fantastiska mamma som gjort det största jobbet. Hon har gått upp vid 04:30 för att hinna köra rehab med Harald innan sitt jobb, hon har varit hemma på lunchrasterna och sedan lagt ner så mycket tid efter jobbet. Tack mamma, det är helt ovärderligt<3. Även om jag såklart tror att du tyckt det varit ganska roligt att ha honom, så vill jag återigen bara säga att du är bäst.
Harald har nu bott hos oss i snart 2 månader, vi gör så gott vi kan med rehaben, minst 2 gånger i veckan, på balansboll, men kör även fysträning, massage och annan träning. Lena har anpassat några övningar så att de passar oss och så att vi ska kunna klara av och hinna med övningarna. Även Liam och Didrik har fått göra några utav dessa styrkeövningar, dom kör inte många minuter meeeeen vad trötta de bli. Armhävningar och knöböj. Just denna träningen tror jag är jätte viktig, inte bara som rehab träning och styrketräning, utan också för den inre muskulaturen samt hundarnas kroppskännedom.
Vi har också börjat tävla, har kört 3 tävlingar och har lyckats komma upp i hoppklass 2 och även tagit två pinnar där. Vi är otroligt noga med uppvärmning och nedvarvning. Jag har inte velat skriva om detta innan då man aldrig vet hur det blir efter en operation och jag var rädd för många bakslag, eller att det inte skulle bli som planerat, men allt har gått enligt planerna och det finns en person som är lite större anledning till det än någon annan.
Tack MAMMA<3
Jag vill också passa på att berätta att jag först bestämde mig för att bli remitterad till Falu djursjukhus, men efter deras otroligt otrevliga benmötande i telefon, från alla olika håll, så bestämde jag mig att jag faktiskt inte ens ville att de skulle ta i Harald. Och absolut inte operera honom med den attityden. Jag valde att bli remitterad till Gunillakliniken i Djursås. Där det var helt tvärtom, fantastisk personal, en ortoped som jag vet att Lasse (som opererade Kompeace) hade koll på och som Gudrun ( Bollnäs absolut bästa veterinär) rekommenderade starkt. Tyvärr var det ca 3 veckors väntetid, men efter en vecka började Harald även halta till och skrika så jag ringde då och berättade att det hade blivit värre och vi fick då komma tidigare. Jag mådde så dåligt hela dagen då operationen ägde rum och inte mindre när jag såg lilleman med gips och tratt.
Sedan började funderingarna på Rehab. Jag har inte så bra koll på hundfysioterapeuter här i närheten och det funkar inte att åka till Gävle ( som räknas som nära här) att åka 1 timme för att gå i treadmil 3 minuter för att sen åka 1 timme hem igen. Jag ville också gärna att Lasse (som jag känner stor tillit till) skulle följa upp Haralds operation. Tillsammans med mamma bestämde vi helt enkelt att Harald skulle få flytta hem till mamma och sköta all rehabilitering i Falkenberg och hos BÄSTA Lena på Halmstad Hundrehab. Tillsammans har vi alla haft en plan, Harald har haft minst 1 besök i veckan i 10 veckor där, och fått övningar vecka från vecka för att utveckla sin träning och styrka. Harald har alltså bott hos min mamma ca 17 veckor och jag vet att det varit många som undrat varför han inte varit med på bilder oh uppdateringar innan jul och vid den tidpunkten, så här är alltså svaret.
Som ni förstår så ligger ju inte det största jobbet hos de super proffsiga människor som Harald omringats av, utan det är min fantastiska mamma som gjort det största jobbet. Hon har gått upp vid 04:30 för att hinna köra rehab med Harald innan sitt jobb, hon har varit hemma på lunchrasterna och sedan lagt ner så mycket tid efter jobbet. Tack mamma, det är helt ovärderligt<3. Även om jag såklart tror att du tyckt det varit ganska roligt att ha honom, så vill jag återigen bara säga att du är bäst.
Harald har nu bott hos oss i snart 2 månader, vi gör så gott vi kan med rehaben, minst 2 gånger i veckan, på balansboll, men kör även fysträning, massage och annan träning. Lena har anpassat några övningar så att de passar oss och så att vi ska kunna klara av och hinna med övningarna. Även Liam och Didrik har fått göra några utav dessa styrkeövningar, dom kör inte många minuter meeeeen vad trötta de bli. Armhävningar och knöböj. Just denna träningen tror jag är jätte viktig, inte bara som rehab träning och styrketräning, utan också för den inre muskulaturen samt hundarnas kroppskännedom.
Vi har också börjat tävla, har kört 3 tävlingar och har lyckats komma upp i hoppklass 2 och även tagit två pinnar där. Vi är otroligt noga med uppvärmning och nedvarvning. Jag har inte velat skriva om detta innan då man aldrig vet hur det blir efter en operation och jag var rädd för många bakslag, eller att det inte skulle bli som planerat, men allt har gått enligt planerna och det finns en person som är lite större anledning till det än någon annan.
Tack MAMMA<3